bara mina tankar
Varför undra över livets mening?
Egentligen är det konstigt att man tänker på det, livets mening. Varför ska livet ha en mening? Måste det ha det? Om vi blivit till utan någon tanke bakom, om vi bara är resultatet av miljoner års utveckling där slumpen och det naturliga urvalet gjort sitt – varför då tänka alls? Det naturliga vore väl att inte göra det?
Ändå kan vi inte låta bli att tänka. Och undra. Och ibland må riktigt dåligt. När så alla frågor dyker upp, vart ska vi vända oss med dem? Vem kan man lita på? Det är många som försöker ge svar, men hur ska vi hitta rätt i allt det vi ser och hör?
För inte så länge sedan var livet enklare. Då, när man kunde gå till mamma såfort det var något. Det kan jag ju nu också iof sig men det är en annan syn på det hela. När ajg var mindre kunde jag ramla men resa mig upp släppa några tårar få en glass sen var allt lika bra som innan. Nu ramlar man, fäller några tårar, ler men har alltid det inom sig. Jobbigt det där!
Men när man väl har hittat sin plats så är man nog ganska trygg… Och vissa hittar den tidigt och vissa aldrig pga massa olika anledningar, kan vara döden som tar stopp eller bara det att viljan tar slut….